Bladlöss

Bladlössens livscykel

Bladlöss har en komplex livscykel, där både vingade och vinglösa former av vuxna individer av samma art utvecklas, beroende på förhållandena. Vinglösa vuxna bladlöss kallas apterous och bevingade vuxna bladlöss kallas alate. Alatbladlöss har två par vingar, varav det ena är mycket större än det andra.

Under en stor del av säsongen består en bladluspopulation av vivipara honor. Eftersom reproduktionen är asexuell är avkomman från en enda hona genetiskt identisk med modern. Med andra ord är de kloner. Eftersom det inte sker någon genetisk rekombination förblir olika egenskaper, t.ex. färgformer eller resistens mot bekämpningsmedel, oförändrade och osorterade. De unga bladlössen föds som utvecklade nymfer och börjar omedelbart livnära sig på växtsaft. De växer snabbt och ömsar skinn fyra gånger innan de blir vuxna, och de iögonfallande vita nagelbanden, som fälls under varje ömsning, avslöjar deras närvaro i grödan.

Det finns två typer av bladlusarter: de som byter till andra värdväxter under vintern och de arter som inte gör det. Arter som växlar mellan värdväxter reproducerar sig asexuellt på sin sommarvärdväxt och migrerar till sin vintervärdväxt på hösten, där de reproducerar sig sexuellt och lägger ägg som övervintrar. Sommarvärdväxterna är antingen örtartade eller vedartade, medan vintervärdväxterna är härdiga, vedartade perenner. Bladlöss som inte växlar mellan olika värdväxter parar sig också på hösten och lägger ägg som övervintrar. Om parning sker och ägg läggs kallas livscykeln holocyklisk (fullständig). I växthus kan dock växlingen mellan värdväxt och äggläggning utebli. I detta fall fortsätter reproduktionen under vintern genom partenogenes, med vivipara obefruktade honor som fortsätter att producera nya generationer av honor. Detta är känt som en anholocyklisk (ofullständig) livscykel. I vissa växthusgrödor med mycket låga vintertemperaturer (t.ex. jordgubbar) har dock bladlusägg observerats.

Skador av bladlöss

Bladlöss kan orsaka skador på växter på flera sätt, och skadorna kan variera beroende på vilken bladlusart det är och vilken typ av växt som angrips. Följande är vanliga tecken på bladlusskador:

• Gulnande eller förvridna blad: Bladlöss livnär sig på växtsaften, vilket kan få bladen att gulna eller bli förvridna. Skadorna är ofta mer uttalade på de yngre bladen på växten.
• Hämmad tillväxt: Kraftiga angrepp av bladlöss kan få växterna att växa långsammare eller bli hämmade. Det beror på att insekterna drar till sig näringsämnen från växten när de livnär sig på växtsaften.
• Klibbiga rester: Bladlöss utsöndrar ett sockerhaltigt ämne som kallas honungsdagg, som kan täcka blad och stjälkar på angripna växter.
• Sotig mögel: Honungsdagg kan också främja tillväxten av ett svart, sotigt mögel som kan täcka blad och stjälkar på angripna växter. Detta mögel kan ytterligare minska växtens förmåga att fotosyntetisera och växa.
• Växten vissnar eller dör: I allvarliga fall kan bladlusangrepp få växter att vissna och dö. Detta kan inträffa när insekterna är närvarande i mycket stort antal och äter kraftigt på växten.
• Krullning eller vridning av blad: Vissa bladlusarter kan få bladen att krulla eller vrida sig när de äter av växtsaften.

Hur man förhindrar bladlöss

För att förhindra bladlusangrepp i grödor kan du vidta flera förebyggande åtgärder:

Tillämpa god odlingshygien

Håll odlingsområdet rent och fritt från ogräs, skräp och växtrester som kan hysa bladlöss. Ta regelbundet bort och kassera allt angripet växtmaterial.

Övervaka dina grödor regelbundet

Inspektera växterna för tidiga tecken på bladlöss, t.ex. krulliga blad, förvriden tillväxt eller förekomst av själva insekterna. Tidig upptäckt möjliggör snabba åtgärder för att förhindra att angrepp sprider sig. Klisterfällor kan placeras strategiskt i hela odlingsområdet för att fånga flygande bladlöss och ge en indikation på deras populationsnivåer.

Genom att genomföra dessa förebyggande åtgärder kan du avsevärt minska risken för bladlusangrepp och bibehålla friskare grödor.